LEDARSKAPSTRÄNING & PERSONLIG UTVECKLING

FöreläsningarFÖRELÄSNINGAR

Underhållande, lärorika och inspirerande föreläsningar till kickoffen, firmafesten eller konferensen.

OnlinekurserONLINEKURSER

Dagliga ljudfiler under 3v. direkt i din mobil/dator med inspiration, enkla uppgifter och kraftfulla övningar.

WorkshopsWORKSHOP/RETREAT

Högeffektiv gruppträning för 15 – 24 personer under tre dagar. En fullkomligt magisk upplevelse!

CoachningPRIVAT COACHNING

Personliga samtal som hjälper dig att finna det du söker i livet. Per telefon, eller personligt möte i Sthlm.

Raymond

Raymond är föreläsare, kursledare och coach inom personlig utveckling. Han har arbetat professionellt med personlig utveckling de senaste 12 åren och anlitas flitigt av såväl företag som kommuner, skolor och privatpersoner.

_mg_9819x

Raymond har haft äran att vara värd för ”Sommar i P1” inte mindre än två gånger – 2001 samt 2008.

LÄS MER OM RAYMOND HÄR


Nästa omgång onlinekurser
startar måndagen den 5 juni

Välj en kurs, luta dig tillbaka och gör ingenting. Vi hör av oss till dig dagarna innan kommande omgång i någon av onlinekurserna:

44652828_ny

Bär du på skuldkänslor?

Kanske har du någon gång hört talas om en våldtagen kvinna som känner skuld över våldtäkten? Och man frågar sig ”Hur kan hon göra det? Hon hade ju verkligen inget med det att göra!

Detsamma gäller barn när det kommer till föräldrars skilsmässa. De känner ofta skuld för det inträffade och tar på sig ansvaret för föräldrarnas separation.

Det finns en förklaring till detta och den är egentligen ganska enkel.

Är du en person som gör allt (eller väldigt mycket) för att omvärlden ska tycka om dig? Säger du ofta ja fast du egentligen vill säga nej? En person som undviker konflikter och tar hellre på dig mer att göra bara för att ingen ska bli sur eller besviken på dig.

Troligen har du i tidig ålder råkat ut för något som du tagit på dig skulden för – antagligen totalt undermedvetet. Ett övergrepp, en skilsmässa eller mobbning.

För att förklara mekanismerna bakom denna till synes tokiga logik behöver jag först ställa dig två frågor:
1. Vem har makten i ett övergrepp – Förövaren eller offret?
2. Vem bär skulden till ett övergrepp – Förövaren eller offret?

Eftersom svaret på bägge frågor är Förövaren så ser du tydligt hur Makt och Skuld automatiskt hamnar hos samma person. Kom nu ihåg det – Makt och Skuld ligger alltså i samma påse.

Och eftersom det värsta en människa kan råka ut för är att mista kontrollen över sin egen person (framförallt sitt fysiska jag) så är man beredd på att göra i princip vad som helst för att inte mista Makten (läs Kontrollen) över sitt eget jag.

Så – för att skapa en illusion om att man har Makt tar man per automatik också på sig Skulden (eftersom de ligger i samma påse). Den som bär Skuld har ju per definition och så Makten.

Därför tar ett barn på sig skulden för föräldrarnas skilsmässa. För att skapa en illusion om att man kan göra separationen ogjord. För att skapa illusionen om att man kan få föräldrarna att inte skilja sig och fortsätta vara ett par.

Och detsamma gäller ett våldtäktsoffer – den vill skapa illusionen av att inte mista den fysiska kontrollen över sitt eget jag.

Vi tar alltså på oss skulden för det inträffade och bär med oss denna känsla genom hela livet.

Låter det logiskt? Låt detta sjunka in i dig och låt det integreras inom dig under ett par dagar så återkommer jag snart med mer tips om hur du kan gå vidare i livet utan denna känsla av Skuld och behov av att vara alla andra till lags hela tiden.

Vill du också få mitt inspirationsbrev gratis?
Klicka bara här så får du det!

 

 

Många varma hälsningar

Raymond


 

ATT LYCKAS GÅ NED I VIKT ELLER SLUTA DRICKA

Dagens ämne – bantning, sluta röka eller sluta kröka (eller vilken förändring du än vill göra i ditt liv).

Det är så många som desperat försöker gå ned i vikt, sluta röka eller sluta dricka – men som gång på gång misslyckas. Jag vill i detta brev dela en sak som fungerade för mig när jag slutade dricka för en sisådär 12 år sedan. Och den fungerar för mig oavsett vad jag vill göra för radikal (och svår) förändring i mitt liv.

Jag träffar ju väldigt många människor i mitt jobb som coach som försöker skapa en stor förändring i sina liv. Och det kan gälla spelmissbruk, sexmissbruk eller matmissbruk. Det kan gälla att få ordning på äktenskapet/förhållandet, eller att börja kunna passa tider (också ett slags missbruk att alltid komma för sent).

Tricket är att du inte ska se det som ett projekt. Något som löper över en bestämd tid och med ett absolut slutgiltigt mål. För om du gör det till ett projekt så finns en stor risk att du gör det med ”vita knogar” – det betyder alltså att du knyter nävarna så hårt att knogarna vitnar. Du gör det med sammanpressade tänder och du kämpar dig igenom det. Räknar dagarna, timmarna.

Det min vän är i princip dömt att misslyckas.

Gör det till en livsstil istället. Dvs – du bestämmer dig för att från och med nu kommer att leva på ett visst sätt. Vare sig det är som rökfri, spritfri eller att bara äta sunt. Det är ditt nya jag. Det är den du är från och med nu och fram tills du inte längre vill – men minst 6 månader framåt.

Att sätta en minimigräns på 6 månader är viktigt för det får ditt inre motstånd att kapitulera. För sätter du en månad – jag då kommer det inre motståndet att ständigt vara närvarande och kämpa för att få slå omkull dina planer. Så minst 6 månader framöver gäller ditt nya jag.

Försök också gärna att få en bild av den du är om 6 månader när du är fri från spriten, röklukten eller ångesten efter varje måltid.

När du t ex bantar och gör det till ett projekt så kommer du allt som oftast att ”belöna” dig själv med en liten gottesak eftersom du varit så ”duktig” att inte äta det ena eller det andra. Det är typiskt för ett projekt.

Om du däremot gjort det till en livsstil så är det inte ens en belöning att stoppa i sig en liten gottesak. Är du med på hur jag menar?

Alltså – gör din förändring till en livsstil, inte ett projekt!

Vill du också få mitt inspirationsbrev gratis?
Klicka bara här så får du det!

 

 

Bästa hälsningar

Raymond


NÄR KROPPEN GRÅTER

Jag tänkte dela en lite mer personlig sak med dig. För kanske du känner igen dig. Kanske du känner någon som går igenom samma sak? Kanske det hjälper dig på något sätt.

Den senaste tiden har varit oerhört omtumlande. Jag har hela mitt liv tacklats med hjärnspöken och på olika sätt slagits tillbaka. Receptet har varit förnekelse, självmediciniering och okontrollerad ilska.

De första 25 åren var det alkohol, hasch och piller. De senaste 12 åren har det varit personlig utveckling. Och det sistnämnda är det som har fungerat. Såpass väl att jag glömde bort den kanske viktigaste grundregeln inom all personlig utveckling – man är aldrig färdig!

Så kom Tina in i mitt liv för 7 år sedan. Och långsamt började jag öppna upp – på riktigt. Jag träffade en kvinna som ville ha mig men som inte behövde mig. Det var helt nytt för mig. Och nyttigt.

Med Tina i mitt liv fortsatte jag på den inslagna vägen med personlig utveckling, tämjande av egot och ökad medvetenhet. På scener runtom i landet, på riksradio, tv och workshops delade jag utan problem med mig av mina barndomstrauman. Och jag delade dessa såpass mycket, ofta och ärligt att läkandet verkligen kom igång och fick fäste i mig.

Men de senaste åren började jag göra det jag alltid säger åt andra att inte göra – nämligen att sluta jobba på sig själv. Jag hade fallit i den fälla som jag själv varnat för – jag hade tämjt ett ego bara för att upptäcka att ett nytt vuxit sig starkt. Jag hade bytt ut det ytliga egot mot ett andligt dito. Och inom mig fanns en lite kille som just börjat få komma till tals. Som just börjat bli hörd. Nu kröp han ihop igen i en mörk vrå inom mig.

Och nu – den senaste tiden fick pojken i mig nog och började göra sig hörd igen. Nu genom min kropp. Genom gråt. Gråt som bara kommer. Okontrollerat, oannonserat och till en början även ovälkommet. Och minsta sak kan trigga det. Som när USA:s president Trump i en tv-sänd presskonferens meddelade att när en nation använder nervgas för att ha ihjäl sina egna och bland dessa även små spädbarn – ja, då har en gräns korsats. ”Då har även jag fått nog!” sa han med myndig stämma. Och jag började gråta som en mormor på bröllop. Till Donald Trump? Go figure!

Så jag ringde Tina och berättade. Och hon frågade ”Är det i känslor du gråter eller är det kroppen som gråter?” Jag tänkte efter en liten stund och svarade slutligen ”Jag tror att det är kroppen.” Och det fick mig att tänka efter – och slutligen inse. Jag kanske talar öppet om misshandel, saknaden av min syster, min pappa, min barndom och de sexuella övergreppen i 7-års åldern. Men det är inte processat. Det är inte klart. Den insikten fick mig att börja acceptera gråten. T om välkomna den.

En jobbig sak med psykisk ohälsa är att den inte syns. Ett brutet ben eller en blåtira är lätta att få sympatier för. Men ångest och depression och alla jävla hjärnspöken en människa bär inom sig är i princip omöjliga att förklara. Och därmed också fullkomligt omöjliga för andra att förstå. Man känner så grymt ensam med det avgrundsdjupa mörker som man till vardags väldigt förenklat kallar för depression.

Och många av oss visar inte detta utåt. Vi biter ihop och kämpar vidare. En del uppfattas som starka, självsäkra människor som klarar allt. Men denna sjukdom är helt fri från fördomar – den drabbar precis vem som helst. Rik som fattig, svart, vit, gul eller randig. Den skiter i religion och ras. Kanske är det en mamma, en ”supermorsa” som du trott klarar allt. En äkta man som du sett som stor, stark och framgångsrik. Vi finns överallt så låt inte det yttre blända dig. För den är ofta bara en fasad. En fasad bakom vilken en ett litet barn gråter tyst.

Självmedicinering och missbruk kommer i alla olika former. Alkohol är lätt att se och upptäcka. Men mat, sex, spel, karriär och pengar kan mycket väl också vara olika former av missbruk – alla ämnade att göra en sak – slippa känna efter.

Vad jag vill säga med det här är hur viktigt det är att som drabbad även låta de jobbigaste känslor komma fram och göra sig hörda. Och hur viktigt det är som anhörig att inte falla för och gå på alla de märkliga förklaringsmodeller och ursäkter vi kommer med för att slippa känna. För även om det till en början kanske är nödvändigt så är det inte sjukskrivning eller piller vi behöver i längden. Det är ett lyssnande öra och en kram. Och någon som säger ”Jag hör dig!

Jag hoppas denna text hjälper någon och önskar dig en glad Påsk!

Lyssna gärna på Rag’n’Bone Mans låt Human.

Den berörde mig eftersom den påminde mig om att ibland orkar man bara inte vara stark. Man är bara mänsklig. Och den fick mig också att gråta… såklart.

Vill du också få mitt inspirationsbrev gratis?
Klicka bara här så får du det!

 

 

Många påskhälsningar

Raymond


ETT MISSBRUK ÄR ETT MISSBRUK ÄR ETT…

Ämnet diskuteras på min sida på FB.

Som coach och kursledare kommer jag ständigt i kontakt med missbruk av alla de slag. Men jag upphör faktiskt aldrig att häpna över hur mycket skit – i synnerhet alkoholen – ställer till med och hur mycket lidande som missbruk överlag för med sig.

Just alkoholen verkar vara den drog som triggar våldsamhet och sexuella övergrepp mer än någon annan – men låt oss inte fokusera på just den. För missbruk – i alla dess former är ett gissel, både för den som missbrukar och personerna runtomkring.

I definitionen för missbruks brukar man nämna negativa konsekvenser för den som missbrukar och/eller dennes familj och närmaste. Smygandet och skammen är en annan sak som brukar nämnas. Och så givetvis diverse olika substanser som missbrukas.

Vad jag själv saknar i definitionen av missbruk är saker som t ex arbete, bekräftelse och makt. För även om det kanske inte så ofta leder till just våld och sexuella övergrepp – så skapar dessa faktiskt också lidande för både den som missbrukar och dennes närmaste.

För en person som jobbar jämt är troligen inte bara förälskad i det som denne gör. Sannolikt finns ett behov av att känna sig duglig i botten. Eller sedd.

Men även saker som är klart mindre uppenbara kan ju faktiskt vara en sorts missbruk – t ex behovet av att alltid ha rätt. Eller ”den fula ovanan” att aldrig kunna hålla med någon utan att man alltid behöver börja meningen med att säga ”Nä, det är som så…”

Jag jämför givetvis inte något missbruk med det andra eller det lidande det må skapa – jag vill bara öppna upp för möjligheten att se även mer vardagliga saker som ett slags missbruk.

Jag är nyfiken på att se vad du och övriga prenumeranter har att dela med er av i ämnet. OBS! Så att ingen ska känna sig obekväm föreslår jag att samtliga inlägg handlar om ”en person jag känner” – på så sätt kan man känna sig fri att berätta även mer personliga erfarenheter.

Vilka ”vardagsmissbruk” har du råkat ut för? Hur har dom visat sig? Vilka negativa konsekvenser hade dom på ditt förhållande till personen i fråga? Eller rättare sagt – vilka av dessa saker har ”en person du känner” råkat ut för?

DELTA ELLER BARA FÖLJ DISKUSSIONEN HÄR.

Vill du också få mitt inspirationsbrev gratis?
Klicka bara här så får du det!

 

 

Bästa hälsningar

Raymond


NYTT! Kvartssamtal med Raymond

En variant på P1s populära ”Sommar i P1
där skolungdomar får komma till tals under 15 min.

LÄS MER OCH LYSSNA HÄR


Min nya bok ute nu!

Allt börjar med EN” har jag skrivit tillsammans med min vän Micke Folke. En lättförståelig, lättsam och praktisk bok om personlig utveckling.

omslag-till-fb

LÄS MER OM BOKEN HÄR


För Tina att testa: